Minneskväll över Förintelsens offer

Livia Fränkel, som i början av sitt tal utryckte att hon kände att hon just den här kvällen befann sig bland vänner, berättade sin rörande historia om hur hon och hennes familj fördes med tåg från Ungern till koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. En resa vilken blev början på en lång mardröm.
- Vi satt hoptryckta i boskapsvagnar i tre dagar och två nätter utan mat och vatten. Törsten höll på att driva oss till vansinne, berättade hon.     
Väl framme skiljdes Livia, hennes syster och mor från deras far och de tre fördes istället fram till mannen som skulle avgöra deras öde.
- Mor blev visad till vänster och jag och min syster till höger. Hennes sista ord till oss blev ”ta hand om varandra flickor”.
Livia och hennes syster fick arbeta som slavar för Tyskland räkning. De fråntogs alla sina ägodelar och håret rakades av dem. ”Den yttersta formen av förnedring” menade Livia som än tydligt minns hur hennes lockiga hår som hon varit så stolt över föll till marken. Efter lång tid av hårt arbete och omänsklig behandling kunde de slutligen befrias och resa till Sverige. Där kunde de sakta men säkert fick komma tillbaka till en vardag och tid att läka sina sår.
- Det viktigaste som hänt oss överlevare sedan befrielsen är statens Israels tillkomst. Israel är vår livlina. Hade Israel existerat 1939 hade Förintelsen aldrig ägt rum, slog hon fast.

Ett viktigt aspekt i talen som hölls under kvällen var också den växande antisemitism som vi kan se i Europa idag, och framför allt Sverige. Ett allt större hat mot Israel och det judiska folket.
- Visa att du bryr dig om dina medmänniskor, visa civilkurage, sa Livia i avslutningen av sitt tal.

Under kvällen gjordes också en insamling till Förenade Israelsinsamlingen och Livets Ords Israelarbete.