Tisdag kväll blev det klart att Jan Blom kliver in i rollen som huvudpastor på Livets Ord, efter att han det senaste året haft rollen som tillförordnad huvudpastor.
Det känns stort. Naturligt på ett sätt, men det är självklart med bävan man tar sig an en sådan här stor uppgift. Det är ju att leda en av Sveriges största frikyrkoförsamlingar. Det känns stort, men jag känner mig ändå samtidigt trygg och glad. Framför allt eftersom jag har väldigt mycket bra människor runt omkring mig.
Jan, som kallas Janne, har varit en del av församlingen ända sen han blev frälst som ung tonåring i 1985, och har sedan dess arbetat med det mesta som har med församlingsbygge att göra.
Jag har varit i soppköket, på TV-avdelningen under en period, mötesvärd, rådgivare, förebedjare. Jag har passerat många olika avdelningar, men sen 1997 blev jag ju anställd som en av ungdomspastorerna tillsammans med Joakim. Sedan dess har jag varit assisterande pastor och andrepastor under några år, så jag har på något sätt funnits med i församlingens liv och utveckling nästan ända från början.
Under åren har Janne arbetat nära Joakim Lundqvist, som avgick som huvudpastor i början på höstterminen efter ett års tjänstledighet. Joakim har länge varit en profilerad ledare inom svensk kristenhet, och det är inte utan bävan Janne kliver in i företrädarens roll.
Det finns alltid en utmaning med att man blir jämfört med sin föregångare, och så var det ju för Joakim också. Joakim blir jämförd med Ulf och det är ju ofrånkomligt. Man får väl lära sig att leva med det, men också vara frimodig i att våga vara sig själv. Jag kan inte vara en kopia av Joakim, utan jag måste få vara och leda på det sättet som är utifrån mina gåvor och mina förutsättningar.
I frågan om vilka styrkor han bär med sig in i rollen som huvudpastor, lyfter Janne fram herdegåvan och omsorgen om människor. Samtidigt betonar han att han som huvudpastor är beroende av teamet runtomkring sig.
Ingen är komplett i sig själv. Vare sig Ulf, Joakim, jag eller någon annan ledare i församlingen är kompletta, utan vi kompletterar varandra. Därför tror jag också det är oerhört viktigt att man leder i team. Att det inte bara är en stark ledare, utan vi leder i team.
Inför framtiden understryker han stärkandet av hemmabasen som en nyckel för det vidare arbetet, både lokalt och internationellt.
Det är ett väldigt brett och generellt tilltal att egentligen stärka allt som har med den lokala församlingen att göra. För att vi under de år som ligger framför ska kunna jobba ännu starkare internationellt måste vi vara starka som lokal församling också, med allt som det innebär. Samtidigt vill vi också bygga ett starkt team med fokus just på den lokala församlingen. Sen vet många att jag också bär den vårdande sidan och den sociala sidan i mig, och det är ju också någonting jag tror att vi som församling har en kallelse till. Att jobba socialt och sträcka oss ut socialt i Uppsala.
Detta stärkande börjar med att skapa en trygghet i församlingen.
Det första jag skulle vilja göra är att församla och säga var inte oroliga, Herren är med oss. Tillsammans går vi in i allt det som Herren har kallat oss att vara. Oavsett om det är jag som sitter och håller i ratten eller om någon annan gör det. Vi tror på Gud och det är han som är högst upp på toppen.